Anders Borg i Skavlan, glad men med svans, den 21 mars i år. Foto: AOP.
Så här: Idag outade Anders Borg, finansminsitern, sin nya frisyr, hästsvanslös, för pressen. Och som media gick igång.
För första gången fick Anders Borg känna på hur det är att vara kvinna i offentligheten – för plötsligt gjorde hans utseende rubriker. Ja, över hela världen till och med: hans tripp till frisören (”i Katrineholm, naturligtvis”) har nått ända till Wall Street Journal.
Så den oundvikliga frågan: vad innebär det här för Sverige? Vilken framtid kan vi spå där i Borgs avklippta svall på golvet på salong Heaven and hell i Katrineholm? (Även om Borg verkar antyda att han faktiskt tog med sig svansen hem.)
Det är omöjligt att säga. Det är bara lite hår, okej? Lite hår som för länge sen passerat utgångsdatum, dessutom.
Men vad kan noteras är detta: Nu kommer ingen längre att lyssna till Borg. Han har förlorat sitt inflytande för alltid. Javisst.
Varför? Det finns en psykologi inbygd även i en politikers look, politiker i mellan. (Ja, det är sant, trots att politiker-looken, för oss, ju mest verkar utgöra ett negativ.) I alla fall om vi spånar lite.
När det inom politiken som vanligt gynnas att vara vit, heteronormativ, medelålders man i kostym, kommer sådana som Anders Borg med extra strössel på toppen. Han är vit, medelålders, heteronormativ man i kostym, men med ett unikt kongenialt attribut. Och därför, på ett magiskt sätt, blir han någon som hans likar (alltså alla män med makt som ser likadana ut sans hästsvans) lyssnar på.
När Anders Borg, med sin bekväma, vita, medelålders, manskropp och intetsägande stil, lägger till något som en hästsvans då blir han speciell. Men inte för speciell. Det handlar inte om att vara extravagant på något sätt. Nej, det handlar om att helt passa in, för att samtidigt sticka ut med något till synes helt ogenomtänkt. Det säger: Han (för normen är en man här) har tagit sig ända hit – trots det där.
Trots att han har hårpiska har han blivit finansminister. Trots att han inte är genomsnittslång blev han president av Frankrike. Trots att hans hår är odefinierbart, blev han statsminister. Och så vidare. Kollegorna litar och lyssnar. En sådan person måste ju, verkligen, kunna någonting, tänker de. För han har tagit sig så här långt trots sitt…udda inslag.
Nu har Anders Borg klippt av sig sitt udda inslag. Nu ser han ut precis som alla andra. Nu passerar han perfekt, och obemärkt, som en finansminister. Vem kommer lita på eller lyssna till stackars Borg nu? Vem kommer ens kunna urskilja honom bland EUs sjuttiotolv andra ministrar? UD måste vara förkrossade över Borgs tilltag. Buhu.
Men vänta. Han har ju fortfarande ett vapen kvar. Vi kan andas ut. Hela Sveriges inflytande i nästa toppmöte vilar på…ett magiskt örhänge. Fortsättning följer.